Ont i hela kroppen!
Var förresten ute och åt med min man i fredags (andra gången vi går på fin restaurang tu man hand under våra nio år). Tanken var att gå och dansa med men han (och jag med lite) vart jätte trötta efter middagen, då sa vi att vi går på bio men den var stängd, så vi åkte hem, lite tråkigt hade ju velat gå och dansa i parken, det var Casanovas och Wahlströms som spelade och The Hub Cabs nere i baren.
Lite mer tid med min man skulle jag vilja ha.
Såå trött...
Har bara inte hunnit ladda upp bilderna i datorn, men det blev inte så många kort, för jag fick stå i köket och serva så jag hann inte med kameran, och min man är lite trög så han fatta inte ta några fast jag bad honom, han satt bara i soffan och skvallra som en värsta skvallertant.
Ibland stör jag mig på honom, sa idag att om jag nu lyckas få nått jobb så tänker jag inte jobba för ditt företag mer, eftersom jag inte får hjälp med hem och hushåll från honom så då kan inte jag fortsätta med det har inte helt enkelt tid med det, det har vi ju märkt när jag jobbat att jag inte hinner, och då har mina barn fått lida för det att jag sitter och jobbar med hans företag på kvällar och helger, nä det blir slut med det om jag får jobb nu, så nu är han jättesurig på mig tycker jag är dum, det är ju våran framtid och bla bla blaa... Men jag tycker våra barn är våran framtid, dom behöver sina föräldrar NU.
Nu ska jag till tvättstugan.
Stackars stackars Marcus!
Så nu blir det gips i fyra veckor, vilket kan bli lite knepigt när han är en liten vilde som kan själv och klättrar hela tiden ändå.
Men så rädd man blir när sånt här händer och vad man anklagar sig själv, älskar mina barn över allt annat, även om de kan driva en till nästan vansinnesgräns ibland.
Här är en liten nyopererad pratglad kille.
Kan ju visa vad jag hann med innan det här hände skulle skicka dom men får göra det till helgen.
Några snabba inbjudningskort till Marcus 3-årskalas till nästa helg, vilken kalas det blir då med gipsad arm och allt.
Nu ska vi äta pizza och mysa lite.
Lite småtankar så här på måndag eftermiddag...
Börjar bli lite nervös inför helgen ska ju till scrap-mässan i linköping. Lördag sitter vi och scrappar mellan 10-21.30 och söndag 10-18, så jag tror inte jag ska scrappa så mycket i veckan ska nog börja packa till det istället. Men lite nervöst är det, sitta där med femtio andra och inte känna några, sen är ju jag en nybörjare jämfört med alla andra tror jag. Fast få se om jag åker lite senare på lördag ska ju lämna J i skolan då, de har ju 100-års firande i skolan då, därför ska de gå i skolan på lördag eftersom de gjorde det förr i tiden.
Ikväll är det scouterna för J, det tyckte han faktiskt om, sen är det gymping för mig, hoppas bara jag känner mig piggare ikväll.
Bye bye baby
Sista dan
Väntar en liten stund innan jag åker hem. Sista dan på Skatteverket idag. En roande händelse i mina deklarationsbuntar, min brors nuvarande flickvän och före detta flickvän var efter varandra i samma bunt med sina deklarationer. Fick tre jättefina ljuslyktor i present. Få se om vi håller kontakt med varandra vi som jobbade extra här under sommaren, man säger ju att man ska men sen efter ett tag så tappar man kontakten. Kom på att jag ska ringa min gamla jobbarkompis Sirpa, var ju senast i höst vi träffades hos dem. En jätterolig tjej, varför har inte vi behållt kontakten på senare tiden?
Åkte en liten MC tur med mannen igår, jag började frysa har ju inga rätta MC kläder. Han är nu medveten att nåt måste vi göra om vi vill att vi ska kunna ha en fortsatt relation, älskar ju honom men jag har ju min gräns med vad jag orkar med.
Tråkigt
Ett år klokare
Packar för fullt när tillfället ges, fy så mycket grejer man samlar på sig men jag har ju så svårt att slänga fungerande saker så det är inte så mycket som åker till tippen ändå.
Fick ju min embossingfön med häromdan sen några stämplar, tog bara en dag från att jag beställde till de kom hem i brevlådan, snacka om service.
Tänker lite på gårdagens nyheter om att sverige inte skulle klara av kriser typ kärnkraftolyckor att det vore katastrof för mänskligheten, det är ju bra (läs ironin i det), att terrorister får veta det. Välkomna ni terrorister, ni kan hur lätt som helst bryta ner vårt samhälle?
Undrar hur vissa kan leva med sig själva när de förstör så mycket för andra, hur de är kapabla att bryta ner en annans psyke totalt, finns det ingen empati kvar i världen?
Ute hela dagen
Var ju ute hela dagen idag, Marcus var så snorig och sjuk tyckte då att Emilja också fick vara hemma, imorgon får Jonathan med stanna för Marcus fick diarre´och jag vet ju inte om det är magsjuka eller om det är nåt annat, men för säkerhets skull får de alla vara hemma. Blir eventuellt en tripp till Valla/Gamla Linköping.
Beställde tid till besiktning för våran Motorcykel, fick direkt imorgon, jag som önskar att jag var lika aktiv som jag är lat att jag kunde ju ha tagit det där jädrans MC kort, bara ett år kvar av lämpet, Jag SKA klara av det.
Dessutom har jag ringt och beställt tid till min gynekolog, vill sterilisera mig, har ju gjort tre kejsarsnitt, sist var det så mycket ärrbildning att de var tvungna att ringa en specialist innan de kunde komma igenom och ta ut Marcus, läkaren trodde inte att jag kommer klara av fler graviditeter så det är ju onödigt att riskera nåt. Men det kostar så mycket hela 11000 kr!!! Har verkligen inte råd till det men vi ska kolla om jag kan få det igenom Landstinget.
Ska sluta nu innan jag berättar alla mina små hemligheter.
Natti natti
Pratat med läraren
Jävla mobbare
Jädrans, Demens eller?
forts. på Trött
Det var lite jobbigt att vara där. En del tycker kanske att varför ska jag ha barnen där, men det är deras kusin och nu är det som det är, jag tänker inte ha några hemligheter för dem.Barnen får vara med mig idag och skotta snö, utanför våran fastighet. Kommer nog att ta ett par timmar för får inte igång traktorn.
R.I.P lille Tomas
Sen på måndag åker jag till Vingåker och systra min, hon skulle bjuda på mat. Gött ska det bli. Imorgon är det väl en tung dag, det är Tomas dödsdag, fyra år sen han dog, min älskade lille systerson, han var bara fem dar yngre än min son, de skulle ha så roligt därför hade vi planerat att de skulle komma ungefär samtidigt. Har så svårt fortvarande tårarna vill bara strömma igenom mina ögon nu, det är så ofattbart orättvist att ett litet barn på tre år bara ska dö helt plötsligt, varför Gud, varför lät du det hända?
Orkar inte mer nu...
Tomas är till vänster och Jonathan till höger, varför han har sonden kan vi ta en annan gång för det är en rätt så lång sjukdomshistoria, men kan säga att det var en pärs det med vi fick gå igenom.
Till alla tyck-synd-om-migare...
Hade först tänkt att om vi inte blir bjudna nånstans i påsk att om vi skulle ha nåt själva här hemma, men sen kom jag till mina sinnens fulla bruk och tänkte, näe helsike heller, orkar inte passa upp på alla som vanligt.
Tänker under alla år som vi har haft jul hemma hos oss. Det har blivit mer eller mindre att folk bjuder sig själva till oss, vill ju inte vara elak men ibland måste man få ur sig sin frustration.
T.ex. Jag sa till förra julen att jag orkar nog inte ha nåt i år, nä men vi har typ knytis säger alla, vad bra tänkte jag, men som vanligt fick jag och Uffe stå och ordna med det mesta, var nog grannen Kristoffer som gjorde mest mat, fast han var sjuk och kunde knappt stå. Och disken då? Var det nån som kunde tänka sig att hjälpa med det? Neeej! Vi var ju över tjugo personer här. Sen var det lite gnäll att vi vill minsann att tomten kommer tidigt, men herre jösses, ingen hjälpte ju till så stress stress stress har varit våra jular sistone. Sen åkte jag och Uffe på världens influensa under mellandagarna. Så då sa vi att vi inte ska ha nåt till nyår. Men helt plötsligt var det en massa personer här som hade bjudit sig själva, jag sa att jag orkar inte hålla på med nåt, nä men vi ordnar med disken och allt, du behöver inte bry dig om det, sure vem fan var det som fick ta hand om disken och undanplockning av allt och ta hand om alla barn? Jo jag.
Sen efteråt så pratade jag att vi ska åka till fjällen eller nåt sånt nästa år och fira jul så vi är troligtvis inte hemma, för jag sa som det var att jag orkar inte passa upp på vuxna människor mer, då börjar alla säga vad roligt vi följer med!?! Ehh...?Hade faktiskt tänkt åka med bara min familj...
Sen en annan incident förra helgen grannen skulle ha kalas på lördagen och mamma på söndagen, så fräga grannen om hon fick låna det stora trädgårdsbordet jag har i stugan och några extra stolar? Visst får du det, jag fraktade snäll som jag är bordet hit hon fick hämta stolarna själv. Sen användes bordet och stolarna till mammas kalas också, var det någon som hjälpte mig att bära och plocka ihop dessa sen? NEEJ!!! Det fick jag göra.
Sen ska det hela tiden tyckas synd om alla andra, kan ingen fatta att jag är inte heller nån Superwoman...Nä jag ska orka med hur mycket skit, jag är bara en robot. Tack alla ni som tänker på mig...finns det nån? Nej verkar inte som det.
Det här var skönt att få avreagera sig lite, skriver kanske nåt lite senare, måste jobba lite nu.
Hej...
Göra Kälv...
Sen så skulle hon ner i undervåningen och hämta nån tidning hon ville ha, jag sa att hon hinner inte, vi andra stod i ytterdörren hon skulle promt ner, då vart jag arg och tog med hennes kläder under armen och skulle gå till bilen, då fick hon panik tog på sig skorna och sprang ut (med bara en tunn tröja och strumpbyxor och skor eftersom jag hade kjolen och ytterkläderna under armen) och hon skrek så grannarna bara glodde, tänkte nu ringer de väl barnavårdsmyndigheterna.
Sa som de var på dagis, de sa med att hon har börjat styra och ställa där med att det var bra att jag gjorde som jag skulle annars kan jag få problem med henne när hon blir stor, att man ska ta ner henne ner på jorden innan det är för sent.
Vid kvällsmaten så var det inget som dög då heller, då sa jag att då får du gå till ditt rum, och det gjorde hon och hon ville inte komma ut på hela kvällen, ville inte ha nån kvällis heller.
Känns lite sisådär att skiljas och lämna på dagis eller att gå och lägga sig osams.
Idag var det helt andra bullar, hon var först uppe, först påklädd, först klar med frukosten och först ute vid bilen
och hon var så kelig så idag, vilen handvändning.
Tänker ofta små barn små bekymmer
stora barn stora bekymmer.
Min söta dotter med sin bestämda min : )
Gör nåt då!!!
Varför är det så svårt med rubriker ibland? Har mått så bra i dag (i alla fall i förmiddagen), solens strålar verkar ge mig energi. Var lite nere och deppig förra veckan men nu finns det inga spår efter det. DET kan jag nog kalla när jag får mitt lätta "depression", det är ju så modernt att ha DET, men jag brukar bara bli DET en dag sen börjar jag må bättre och bättre för varje dag. Läste nånstans att bjud DET(depressionen) på middag men sen får h*n gå. Det är just det jag gör. Det är ju detta dåliga vädret som nog bidrar till att DET kommer. Menar att för min del så väntade jag först på en sommar som aldrig ville riktigt infinna sen kom en rätt så skaplig höst men vintern då, kommer den aldrig? Näe nästa sommar måste bli en kanon sommar, barnen vill ju bada för jösse namn. Var vi på stranden kanske tre gånger förra sommaren, sommarn innan var vi ju på stranden varje dag. Vart är detta på väg!?!
Fast eftermiddagen har jag varit lite orolig för min lille son, kom till dagis och de sa att det var helt vattnigt bajset och flera ombyten som har gått åt. Kommer nog att sova i hans rum inatt, han har inte ätit nån middag eller kvällis ens, är så orolig för honom vill bara skrika åt läkarna att Gör nåt då!!! Han tynar ju ner framför våra ögon ju. Ska ringa till *Yanis barnklinik i Linköping imorgon, har ringt VC=fick tid till den 19. Ringde Baltazar=fick tid till den 17. Barnkliniken i Motala lasarett har jag inte hört av nåt än efter provtagningarna (han fick lämna 4 rör med blod). Så vi får hålla tummarna vi får bättre respons från Yanis. Nej ska nog ta och dricka lite the nu, börjar känna mig tjock i halsen.
Good Night You precious people
