Äntligen hemma
Jaa, vart ska man börja? Resan började väl lite roligt eller oroligt om man ska säga så, Uffe skulle hämta hans lärling Jakob som skulle följa med till Polen, på vägen hem precis innan han ska hämta mig och vi ska åka på vår resa så går stötdämparen sönder, ja ja men det hann vi ju inte börja laga då, så då tyckte Uffe att det får vi ta när vi väl kommer ner till Polen. Eftersom vi aldrig har varit i Karlskrona så tänkte vi att vi åker med rejäl tidsmarginal. Sen när vi kommit till Mjölby frågar Uffe om jag har några svenska pengar med mig för att betala biljetterna vid incheckningen? Eftersom vi hade växlat till Sloty redan. Nää, säger jag trodde du hade tagit dem. Bara att vända om och hämta de. Vilket var lite nervöst att åka hem för Marcus var så ledsen när vi åkte, ringde mamma men hon sa att det gick över direkt. Väl ungefär halvvägs så hade det varit en bilolycka så där fick vi stå i över tjugo minuter så där rök vårat kaffepaus. Men vi hann till båten gott och väl, en timme och en kvart innan var vi där.
Båten var inte i riktig samma status som finlandsfärjorna, fast vi hade tagit en lite bättre hytt högre upp så var isoleringen dålig, hörde maskinerna och grannarna så lätt att det gick inte att sova så bra den natten, sen när man väl hade somnat, nog faan kommer det någon som gapar i korridoren, eller vaknar av mistluren och jag får lite smått panik över att jag trodde att det var nån typ av varning om att vi håller på att sjunka.
Väl framme, inte blivit nån hajmat heller. Men så det såg ut detta var första synen.
Och vägarna var inte så pjåkiga de heller, så här såg de ut på ett av de värsta ställen.
Visst var det fint på en del ställen med, men kontrasterna var ju så enorma. Åkte till en del bygghandel ville ju inte köpa fönster på första bästa vilket var tanken med våran resa att köpa hem till nya huset, så innan vi tänkte köpa nåt ville vi ju få stötdämparen i ordning, åkte en massa bildelsaffärer men ingen hade sån vi behövde men en kunde beställa så vi kunde ha den på morgonen, men vi skulle ju åka hem med samma båt på kvällen så det gick ju inte så han gav en adress att vi skulle åka och kolla om de hade, när vi letar efter stället, trots GPS:en så hittar vi den inte men så stannar vi närheten där på en bilrekond firma, vilken mottagande vi fick, han sa att han skulle hjälpa oss, så då ordna han att nån skulle hämta stötdämparna och han bjöd på kaffe och vi pratade en del med han. Arto som han heter frågade vad vi gjorde i Polen? vi sa att vi skulle köpa fönster, vart? frågade han, jaa vi har vart i de största byggfirmorna som vi har fått lite tips om, då föreslog han en kompis till honom som har nåt delägande i en fönsterfirma, jaa så där knöts det en del kontakter. De hittade stötdämpare, av värsting sorten, fråga mig inte varifrån och men snabbt gick det att få fram dem. Hans arbetare bytte dem båda där bak, och priset blev betydligt mindre än vad det skulle ha blivit här i Svedala och här skulle inte delarna kunnat komma fram så snabbt.
http://www.arso76.prv.pl/index.html här är han som hjälpte oss.
Så då bestämde vi att Uffe åker ner igen och hämtar fönstren om nån vecka. Så då köpte vi kakel och klinkers istället till badrummet/tvättstugan och jag hittade såå fiiin fondtapet till sov- och vardagsrummet. Har inga bilder tagna än.
Nä så vi hade lite tur i oturen där med bilen att vi fick kontakten till fönster säljaren.
Sen vidare till bygghandeln där vi köpte en duschkabin med massage, radio, telefon och gud vet vad i, men den skulle de hämta från lagret och det tog en väldans tid, och de kom flera gånger och svara "five more minutes" så då höll vi på och missa färjan, tio minuter innan färjan skulle avgå så kom vi till incheckningen. Pusst säger jag bara. Fick migrän igen så jag var inte på min bästa humör heller. Men den kvällen slocknade jag efter kvällsmaten och hem gick det bra sen, jaa lite störd vart man i sömnen eftersom det gungade en del på havet, och Jakob kom till hytten vid halv fem på morgonen efter att han hade varit och festat hela natten, ack dessa ungdomar att de orkar, men så har han sovit hela dagen med och ojoj så synd det har varit om honom, självförvållat säger jag.
Och så barna vart glada när vi kom hem hoppade runt halsen, då känner man sig lycklig efter att ha saknat dem i nästan två dygn och glada var de för presenterna vi hade med till dem också.
Nu ska jag gå och palla upp kuddarna under barnen för två av dem hostar så dant.
