Johanna´s scraparblogg

Blev så ledsen imorse när jag lämnade barnen till 6-års och dagis, de ligger ju på samma gård så jag brukar inte följa med Jonathan fram till dörren, brukar stå och titta från dagisfönstret hur det går för honom. Idag skulle de på lite utflykt nu på förmiddagen, Jonathan sitter vid bandyplanen med två kompisar sen kommer en av tvilling grabbarna och tar sin matsäck och trycker mot Jonathan ansikte, sen försöker han knuffa och slå honom och sparkar mot honom, jag står lite på avstånd och tittar på detta. Så jag går fram och frågar varför han går och slår och sparkar på Jonathan? Då blir den lille sk*ten rädd och säger att Jonathan retades med honom, det jag såg var att Jonathan hade ryggen mot honom när den andre börjar slå och sparka, sen frågar jag de andra två om det var så som den andra grabben säger? De visste inte riktigt. Jonathan har sagt också att tvillingrabbarna kallar honom för tönt, då frågar jag varför för det är du sannerligen inte, jo, för jag vill leka med Lego jämt säger han. Faan att han inte har lite Go i sig, skulle ge lite tillbaka, för han är stark det vet jag och han är den största killen i klassen med. Mår så dåligt när jag ser att min son mår dåligt. Vet att jag måste ta tag i det här nu innan det blir värre och hela klassen och skolan börjar reta honom, nu än så länge är det två-tre stycken som retar honom, men det är två-tre stycken för många. Uffe tar inte det här på stor allvar som jag heller, han säger att han klarar av dom, han är lika stark som jag var vid den ålder. Men så kan han ju inte jämföra, Jonathan är väldigt känslig, han ger inte igen, fast jag skulle vilja det, tyvärr så är det så, vill att han ska ge tillbaka med samma mynt. Vet ju ifs att tvilling-grabbarna har det svårt hemma, nu när föräldrarna gått isär, på ett sätt och vis är det ju synd om de med, men varför måste Jonathan också lida för det?